Kändis?

Jag färgade håret häromkvällen.
Redan innan jag kletade i färgen visste jag.
Det blir så varje gång.
För rött.

Jag VET att det kommer vara mer som jag vill efter någon vecka med schampoo.
Men ändå.
När jag hade kammat det och klämt dit glajorna,
då fattades bara stödkragen.
Och stänkaren.
Jag var en kopia av grannen i Beck.

Behöver jag säga att jag inte var nöjd?

PS! Det börjar se bättre ut nu...

.

Anna Haag, Sweden

Om jag lyckats knipa till mig en OS-medalj skulle jag också unna mig ett par klackar från Louboutin.
Faktum är att det skulle behövas mycket mindre än så för den shoppingen.
Så nu vet ni vad jag vill ha i födelsedagspresent.

.

Red line offside

Jamen jag VEEEEET!
Att jag är kass på att uppdatera bloggen för tillfället.
Det är bara det att jag är så busy.

Verkligheten är så stor just nu.
Och mellan allt som händer försöker jag jobba.
Fast inte ens då lämnar mig tankarna.

Har en ledig helg nu.
I dubbel bemärkelse.
Så kanske bloggar jag mer.
Eventuellt.
Om jag har nått att skriva.
Nått som inte har med det alldeles för privata och sköra att göra.

.

Inget annat

Twentyfourseven.
Bara du.
Lycka och rädsla i en märklig blandning.
Om du inte menar det här,
så är det dags att sluta.
För den fina förändringen gör mig tokkär.
Ett bubbel som jag inte kan stoppa.

.

Fjortis

Just det,
det var såhär det kändes.
Då på 1800-talet när jag var tonåring och nykär.

Jag vet att du inte ville att jag skulle åka.
Du hittade på allt möjligt för att jag skulle stanna.
Ville bara göra det och det först.
Frågade om den där festen verkligen kunde va kul.
Om du hade sagt att jag skulle vara med dig istället,
då hade jag droppat kalaset.

Tio minuter efter att jag åkt ångrade jag mig.
Längtade redan efter dig.
Men då var jag på väg.
Så jag fortsatte att sakna.
Det har inte gått över idag.
Men imorrn kommer det lätta.
Lite.

.

Små små saker som vi gör

Börjar vaggas in i en ro och en tro.
Och nu är det just det som gör mig rädd istället.
För att bubblan ska spricka.

Alla de där smågrejerna.
Helt plötsligt gör han dem.
Och ändå blir jag så liten och nervös.
För att han inte ska.

.

Du är som ett lugnande medel

Nu är magontet borta.
Inga funderingar.
Bara lite förkylning kvar.
Men den har inget med känslor att göra,
bara vanliga baciller och de dör väl också snart.
Hoppas jag.

Hosthosthost

.

Du och jag

Har en känsla av att vårt öde avgörs ikväll.
Otålig.
Men samtidigt rädd.
Så jävla superfantastisktskiträdd.

Snart får jag veta.
Om de där långa samtalen vi haft de senaste veckorna verkligen betydde något.
Om de var äkta och sanning.
Jag hoppas det.
För oss båda.

Men innan bekräftelsen kommer kan jag inget göra.
Har ingen kontroll.
Kan bara vänta.
Och försöka tänka på något annat.

.

Viskar i ditt öra

Jag måste ta en liten bloggpaus.
Det verkliga livet är för intensivt,
tar och ger energi.

Fortsätt hålla min hand.

.