Fjortis

Just det,
det var såhär det kändes.
Då på 1800-talet när jag var tonåring och nykär.

Jag vet att du inte ville att jag skulle åka.
Du hittade på allt möjligt för att jag skulle stanna.
Ville bara göra det och det först.
Frågade om den där festen verkligen kunde va kul.
Om du hade sagt att jag skulle vara med dig istället,
då hade jag droppat kalaset.

Tio minuter efter att jag åkt ångrade jag mig.
Längtade redan efter dig.
Men då var jag på väg.
Så jag fortsatte att sakna.
Det har inte gått över idag.
Men imorrn kommer det lätta.
Lite.

.