Efter en ovanlig natt,
när jag sov godare än jag gör de flesta nätter,
ska jag ta bilen och åka till min barndom.
Har lovat hjälpa mami lite.
Det pågår rensning i hennes föräldrahem.
Huset ska så småningom säljas och projektet verkar inte ha nån ände.
Jag hade en fin barndom.
Ibland känns det nästan fult att erkänna.
Så många som haft det så mycket sämre.
Men min barndom var härlig.
Full av mormor, morfar, farmor, farfar och ytterligare en äldre generation.
Visst fanns det dagar av tårar,
men mest var den glad och lekfull.
Jag var lyckligt lottad.
Är det väl egentligen fortfarande.
För trots alla de år mellan då och nu,
år som flera gånger knäckt mig,
så har jag det ändå bra.
Jobb och hem och bil och mat.
Vänner och familj.
Egentligen,
när jag tänker på det,
när jag adderar mina tårar med skratt,
så inser jag att summan blir en av världens lyckligaste människor!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar