Tom.
Precis så kände jag mig i morse,
vid halv tio,
när jag ställde mej i duschen.
Gick upp klockan åtta i går morse,
somnade vid åtta den här morgonen.
24 timmar vaken tid.
24 timmar då känslor virvlade.
De sista 10 timmarna höll mej min finaste vaken.
Vi har pratat och pratat och pratat.
Jag är rädd.
Men han gav mej också trygghet.
I morse när jag var tom,
var jag samtidigt lycklig.
Det som hände mellan åtta och åtta är för privat.
Men de sista timmarna är mina.
.
2 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas det går bra för dig nu! Kram! Kussen
Skicka en kommentar