En gång var jag på en blind date.
Eller egentligen inte,
men ändå så var det just vad det var.
Hängde lite på en chatt,
mest för att döda tid.
Träffade en del kul folk där.
Och när jag skulle till stan bestämde jag träff med en av dem.
En ganska söt kille,
lite lik Johan Widerberg faktiskt.
Hade kul på chatten,
så tänkte att det kunde väl va lite skoj att träffas.
En drink after work,
innan mitt tåg hem.
För det första hade jag lite halvstrikta jobbkläder.
Trött som satan eftersom jag hade tagit ett tidigt tåg.
Så hade han tagit med en polare.
Kände mig inte alls som mig själv.
Och antingen var han lika dryg som han verkade,
eller väldigt, väldigt blyg.
Va fan,
han hade ju med en kompis!
Löjligt behov av överläge,
och det blev naturligt nog inte speciellt roligt.
Det var en lättnad att ha en tid att passa.
Det kan jag lova.
(sånna här saker tänker jag på när jag diskar, städar, styker eller gör något annan måste-tråk-syssla)
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar