Priset på hämnd

En gång i tiden var jag en aktiv människa.
Jag har utövat och avverkat en hel del sporter.
Fotboll till exempel.

En säsong var jag extra flitig och missade bara en träning.
Detta betydde att jag erövrade det åtrådda träningspriset,
vilket en annan tjej i laget surade ganska rejält över.
Hon hade vunnit de två åren innan mig
(och säkert gjorde hon det nästkommande också)
och berättade för alla som ville
(och inte brydde sig alls)
att jag minsann bara varit närvarande för att vinna.
Inte precis tränat liksom.
Men det var också vad jag förväntade mig av personen i fråga.
Hon var ingen happy bunny om jag säger så...

Men jag slet faktiskt.
Och det var en ljuvlig segerns sötma när jag och inte hon fick ta emot priset på avslutningsfesten.
En ljuslykta med guldfot.
Det var vad jag fick.

Nu var det inte direkt så att den passade min inredningsstil.
Men jag ställde den på en väl synlig plats.
Den har följt med genom åren och flyttar,
men nu inser jag att den inte längre betyder något.
Så ner i loppislådan,
sådär ja!

Nu ska jag fortsätta stryka gardiner.
Fredag kväll?
Vaddåförnågotmenardu?

.