Håller på att bygga upp mig igen.
Vill faktiskt helst inte prata om det.
Ibland bubblar det ändå över.
Men fråga inte.
Snälla.
Jag gav lillfingret,
han nafsade efter hela handen.
Men nu är jag på ett betryggande avstånd igen.
Så länge det varar.
.
20 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kram till dig vannen.
Skicka en kommentar