16 maj 2010

Monsterdödaren

Vaknar av ett dundrande regn och helt plötsligt känns allt ok.
Tydligen var jag tvungen ner på botten igen.
Där som ångesten härjar okontrollerat.
Men nu känns det som dropparna sköljde bort det sista fula.

Tack mina fina vänner.
Era timmar eller minuter har varit värdefulla.
Som små och större bitar i pusslet.

Just nu känner jag mig som mig själv igen.
Den fanns ju där hela tiden,
jag visste bara inte vart jag lagt den.
Min inre styrka och ljuset i hjärtat.

.

Inga kommentarer: