Nästan men ändå inte

Ska jag skratta eller gråta?

Du ger mej allt,
du ger mej inget.

Jag vet.
Tror att du också vet.
Så, nu då?
Den här ömsesidiga blygheten börjar tära.
Onödig är den också.
Tids- och känslokrävande.

Du går alltid brevid mej,
men ändå lite för långt bort.

Måste jag verkligen sätta in en annons i lokalbladet för att du ska fatta?

.