Funderade på om jag skulle skriva ett klagoinlägg.
Mår inte toppen precis.
Eller om det skulle bli en ego-pepp.
Behöver mod i kroppen.
Tror jag bestämmer mig för det här:
Jag är en bra flickvän.
En sådan som gör allt för att hjärtat ska må bra.
Visst vet jag,
att då och då har jag varit förblindat svartsjuk,
men när jag är i ett förhållande är jag det inte.
Väljer du att vara med mig litar jag på att du vill det,
och då finns inte anledningen.
Jag är självständig och låter dig och mig ha varsitt liv tillsammans.
Vi är som ett pussel,
du och jag.
Våra bitar passar ihop.
Och jag tror att du vet det.
Frågan är bara om du förstår det andra.
Eller om vi måste ha det så här för alltid.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar