Kollade lite foton på fejjan förut.
På ett av dem fanns ett hus,
det skymtade en stig
som leder genom en skog,
och det var sommar.
Det var många år sedan jag gick på den stigen.
För ännu längre sen promenerade jag på den för allra första gången.
Jag minns det som igår.
Och känslan,
pirrande och lite nervös,
hålla handen med pojken,
en nykär liten flicka.
Så länge sen,
men bilden fick mig att minnas och le och känna.
Så lätt livet var då.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar