6 februari 2009

Tack och tack igen

Så totalt tom att jag kunde höra ekot i mitt huvud.
Sedan en förlamande känsla som spred sig genom min kropp.
Svårt att andas.

Och sedan,
när baby gick online bara ett par minuter senare,
total lycka.

För en kort stund trodde jag att han dött.
Platsen i kombination med tidpunken gjorde mej rädd.
Åldern stämde.
Och jag vet ju att det han gör är farligt.

Som den telepatiska person jag börjar misstänka att han är,
så slapp jag tro och oroa mej så länge.
Men de få minuterna var bedövande.

.

Inga kommentarer: